Det långa inlägget om hemresan

Sista dagarna gick oerhört snabbt och helt plötsligt var det torsdag. Jag var ledig hela dagen och åkte in till stan för att äta lunch med Jaimee och fixa det sista. Kom sedan tillbaka hem på eftermiddagen och fortsatte fixa med grejer inför resan. Sedan blev klockan helt plötsligt sex och på två timmar skulle jag hinna packa mina väskor, duscha och äta middag. Så ordningssamma Mimmi fick börja stresspacka! Som tur var visste jag vad jag ville ha med mig hem, så det var inte så svårt. Började med att packa ner allt som jag verkligen ville ha med mig, vägde väskorna och fick typ en chock av att de bara vägde knappt 10 kg var! Så jag kunde få med en hel del mer. Jag skulle kunnat fått med precis alla mina grejer, men då hade jag varit tvungen att packa om lite mer kompakt så det skulle få plats, men det hade jag inte riktigt tid med. Det slutade med två väskor på 21,5 kg samt 17 kg plus handbagage och jag var tillåten 23 kg i vardera väska. Så det är bra jobbat tycker jag, med tanke på att jag hade ca 70 kg när jag flyttade från förra familjen. Men jag lyckades sälja en del kläder och grejer på TradeMe och i en Recycle Boutique, vilket var bra då jag tjänade lite pengar på det också.

Sarah, den nya au pairen för familjen kom veckan innan och Lessie blev då rejält klängig på mig. Hon är en jäkligt intelligent 2-åring och man märkte att hon förstod att jag skulle åka ifrån dem. Hon har sagt mitt namn konstant, har velat vara med mig mycket mer än annars och har ibland inte velat släppa taget om mig när jag åkt till träningen. Så jag har förstått att hon kommer sakna mig.
Efter middagen skulle Sarah skjutsa mig till flygplatesen och jag sa hejdå till Lessie och Maz. Men det var inte förrän jag och Sarah bar ner väskorna till bilen som Lessie verkligen fattade att det är nu jag åker och hon började gråta, vilket kändes i hjärtat. Kommer sakna denna sjukt söta tös.

Kom till flygplatsen, sa hej då till Sarah och checkade in. Sedan blev det att fort ta sig till gaten, eftersom de hade utökade kontroller och kollade igenom handbagagen igen när man åker via USA.
Jag kom sedan till gaten och satt och väntade. Och väntade. Och väntade. Tillslut meddelar de oss att vi kan bli försenade i 2 timmar eftersom de måste laga toaletterna på flyget som tydligen slutat fungera. Jaha, där rök mitt flyg från London tänkte jag.
Vi kom iallafall på flyget, med fungerade toaletter, och lyfte från Auckland ca 1,5 timmar försenade. Det var lite blandade känslor att se Auckland lysa upp under sig. Auckland är som absolut vackrast på natten.
Mamman i familjen jobbar på Air New Zealand, som jag flög med, så en av hennes kolleger kom fram och pratade med mig och bytte ut mina hörlurar mot business class hörlurar. Det är bra att ha kontakter! Vi fick sedan mat, som jag åt framför en film och efter filmen somnade jag och sov sedan fram till frukosten! Jag var väldigt förvånad att jag lyckades sova så länge och bra! Men jag satt väldigt bra vid en nödutgång, så jag hade stort benutrymme, plus att det var ett ledigt säte bredvid mig, så det gjorde nog mycket. Vid frukost såg jag en till film och sedan, ca 13 timmar efter att vi lyft från Auckland, var det dags att landa i LA.

De hade flygit ikapp en halvtimme och för att vi skulle komma iväg till London så snart som möjligt hade de ett annat plan som väntade på oss. Så efter att ha gått igenom passkontrollen och sedan fått vänta lite, kunde vi gå ombord på flygplanet och åka iväg på vår 10 timmars flygresa.
Denna flygning satt jag inte på samma bra plats, så jag lyckades bara sova 1-2 timmar. Så jag spenderade istället tiden med att se 4 filmer. Men det gick ganska bra ändå, flygresorna var inte så jobbiga som jag tänkt mig och det gick relativt fort ändå. Dock hade då så himla kall luftkonditionering på detta flyg så när vi sedan landade i London var jag genomförkyld!

Vi var i London så gott som i tid, vilket var bra. Däremot var mitt flyg till Arlanda försenat en halvtimme. Så det blev att vänta och vänta med en stor kopp te.
Jag kom sedan ombord på SAS, vilket kändes som ett skämt! Air New Zealand har blivit utsett till årets bästa flygbolag i hela världen, vilket märktes på deras fina, moderna flyg och superb:a service. Så när man sedan sitter där på ett gammalt skruttit, trångt SAS-flygplan, med inte så jätteartiga flygvärdinnor, finns det en tanke i huvudet: Jag är ju så närma hemma, jag vill inte dö nu! Okej, lite överdrift kanske, men ändå!
Vi fick sitta i den där tonfiskburken i en halvtimme, eftersom det var kö till flygbanan och sedan tog det 2,5 timmar (en baggis!) innan vi landade på svensk mark.
Svensk mark, det gav mig ett leende på läpparna, äntligen var jag hemma!

Med uthämtade väskor möttes jag sedan av älskade Eric och vi tog city express in till Stockholm City där vår buss lämnade av oss i Linköping vid halv tolv på fredag kvällen. Erics bror hämtade oss och skulle skjutsa hem oss till Erics lägenhet. Men vi råkade köra i ett stort hål i gatan och punkterade två däck. Bra där. Så det blev att byta ena däcket, cykla och hämta andra bilen för att hämta en till däck, byta andra däcket och sedan kunde vi åka hem och lägga oss.

Lördagen blev sedan att ta sovmorgon, fika med Erics föräldrar och äta mat med min mamma och bror och hans flickvän.
Söndagen blev att åka till pappa och fira Klara. Sjukt härligt att träffa alla igen! Systrarna har växt, men annars är det inte så mycket som har förändrats.

Ja, och sedan har jag försökt ställa in mig till det svenska livet igen, med all snö och kyla. Det är inte så kallt som jag trodde ändå, men snö finns det allt! Även fast det är lite kul med snö nu känns det skönt att jag sluppit större delen av vintern.
Och planerna nu då är att snylta på Eric (hehe), söka jobb (så jag kan sluta snylta på Eric) och sedan ansöka till universitet i höst.

Man får nästan lite av en verklighetschock av att komma hem såhär efter ett år. Det kommer ta lite tid att vänja sig och komma in i vardagen igen. Ibland känns livet på Nya Zeeland som en dröm och på ett sätt känns det som om jag bara var borta i 2-3 månader, för nu när man ser tillbaka på året har det gått riktigt fort ändå!
Summan av kardemumman: året på Nya Zeeland var oerhört grymt! Jag kommer aldrig ångra att jag åkte dit och jag kommer aldrig ångra att jag åkte tillbaka hem.