Helgen

I fredags var jag också ledig, så eftermiddagen spenderas på St Heliers strand. Eftersom jag var i området åkte jag även och hälsade på min gamla familj! Det var väldigt kul att komma dit igen och barnen var överexalterade och skulle visa mig allting, även sådant som jag redan sett. Jag stannade på middag och satt sedan och pratade med Gigi länge. Barnen nämner mig tydligen ganska ofta och även min bror Simon har kommit på tals.
Jag insåg att jag kommer sakna Noor och Youssef mer än vad jag tidigare trott och det är på ett sätt väldigt skönt att inte vara där nu, för då skulle det ha varit så oerhört svårt att lämna dem! Att höra Noor säga "I wish you were my mommy, so you could stay here forever!" skulle inte vara så lätt att ta då.

Det är så sjukt, det känns som om man kommer lämna detta land och att allting här alltid kommer vara så som det är nu. Det känns som att barnen alltid kommer vara i de åldrar som de är nu. Men deras liv här kommer fortsätta och de kommer växa så det knakar. Bara av att ha varit borta från dem i två månader märker jag skillnad. Youssef pratar renare och Noor har börjat snappa upp ungdomsslaget från skolan. Jag undrar hur mycket de kommer att komma ihåg av mig när de växer upp...

I lördags började det kinesiska nya året - tigerns år och det var jag med och firade på ASB Showgrounds. Det var en stor marknad och det hölls tal och sedan var det även uppvisningar som var väldigt kul att se. Bland annat var det en stor drakdans, lejondans, kinesisk balett och akrobatik.















Söndagen var en sorglig dag. Inte för att jag inte hade någon att fira Alla hjärtans dag med, utan för att det var avskedens dag. Först på morgonen åkte Lizette hem och jag och ett par andra tjejer, plus hennes värdfamilj, var på flygplatsen för att säga hejdå. Usch vad sorligt det blir när alla är ledsna! Lizette lärde jag känna precis när jag kommit hit, så det kommer kännas så konstigt att hon inte är här längre och hon kommer vara saknad!
På eftermiddagen åkte även Jossan hem, som också kom hit i samma veva som mig. Jag var med på flygplatsen då med, men stannade inte hela tiden, eftersom jag skulle hämta upp min familj som kommit med planet från Sydney. Men det var nog lika bra - den jobbigaste biten av när vänner åker hem är när alla står och ska ta avsked och man ser hur ledsna de andra är med.

Men jag kommer kunna Aucklands flygplats tills jag åker hem, så många gånger som jag har varit där nu! Och det är inte alls lång tid kvar nu heller, bara 10 dagar! Kan inte fatta att jag snart åker! På ett sätt vill jag förlänga tiden här, men ännu mer vill jag att det ska vara imorgon som jag åker. Jag känner verkligen att det är på tiden nu, men jag vill samtidigt kunna ta med mig detta hem.